Smultronställen:

1
Änglavät - en "oas" i en hällmark

Änglavät är en liten våtmark som ligger i en mycket grund sänka i hällmarken på Kyllaj Hajd. Storleken är inte imponerade - den är inte mer än c:a 6 m i diameter. Hur torrt det än är under mera nor-mala somrar brukar det finnas kvar en del fuktighet, som gör att väten är grön. Små ”bäckflöden” leder in till de centrala delarna av väten, delvis med mean-derlopp i pytteformat.

Första gången jag var vid Änglavät måste ha varit för 35 år sedan när jag var på en utflykt på nordöstra Gotland med den välkände hembygdsforskaren Carl Franzén som kunnig ciceron. Vi såg på många in-tressanta ställen, men Änglavät var trots allt dagens höjdpunkt. Av någon anledning blev det inte några nya besök förrän under 1998 och 1999.

Jag har inte lyckats få förklaring på namnet, men man kan tänka sig att man i höstdimmorna över väten tyckt sig se vita varelser. Förr såg man ju äl-vor m.fl. övernaturliga väsen just på sådana ställen. Idag tycker man ju sig se UFO:s och rymdvarelser på exakt dessa platser. En typisk växtart på dessa lokaler är älväxing, men den tycks idag saknas i Änglavät. Den växer ju annars ofta på de ställen där ”älvorna dansar”.

Vid besöket under den regnrika sommaren 1998 såg den ut nästan som 25 år tidigare, men visade dock tecken på viss uttorkning, bl.a. med andra växter än i mitten av 1960-talet, då jag inte hade lagt märke till så många blomväxter, men mer ganska höga gräs. Den 35 år gamla färgbilden visar en grö-nare och mer högväxt vegetation än i nutiden.

Under sommaren 1999 var jag där fyra gånger och eftersom jag då hade mer tid att studera växtlig-heten än vid de tidigare besöken noterade jag att mer torktåliga växter nu invandrat, t.ex. gulmåra, stor och vit fetknopp, knutnarv, brunört och gro-blad, men också fuktälskande arter som kustarun, kärr-dunört, dyveronika och krypven. En liten enbuske hade också gjort ett koloniseringsförsök, men tving-ats ge upp. En rand av bl.a. klomossor omgav väten som en liten lagg i miniatyr, men fanns också in-sprängda här och där i dem övriga vegetationen. Här och där fanns intorkade blågröna bakterier, ”skyfallsalger”.

Förekomsten av groblad - ”den vite mannens fot-spår” - var lite överraskande, men körspår av mope-der/motorcyklar gav en förklaring - det är mycket som kan fastna i mönstret på ett gummidäck och spridas på det sättet.

Vid senaste besöken (den 5 och 7 augusti 1999) var Änglavät ”en dödens hemvist” - helt gul och uttorkad. Det skall bli intressant att följa vad som händer efter de kommande höstregnen och även efter snösmältningen nästa år.

Tord Porsne

3
Prosthulet på Hejnum Hällar

(Nr 2000:1)

Av Lars Södergren

Första gången jag hörde talas om Prosthulet på Hejnum Hällar var någon gång i slutet av 1960-talet. Jag hade fått en ganska god beskrivning av området där jag skulle söka, men det skulle behövas flera besök och vandringar innan jag fann källan.

Att den kallades "Prosthulet" kan kanske förklaras med att källan ligger på kyrkans mark. Eller finns det en annan förklaring till namnet på källan?

Källan ligger inom naturreservatet i den sydvästra kanten av Rövätar. Man hittar den säkrast genom att ta sig ner till Kallgateburgen och gå längs vägen så långt söderut att man kommer till det ställe där bäcken rinner under vägen i en trumma. Följer man sedan bäcken uppströms så hittar man Prosthulet.

Det är värt ett besök i det vackra våtmarksområdet med den rika floran. Att inte källan är utmärkt i den broschyr som tillhandahålles uppe på parkeringen är för mig en gåta.

I Prosthulet kan man klart se hur vattnet trycks upp ur bottnen (se bilden till vänster). Vid mycket riklig vattenföring kan det t.o.m. bildas en kupol i vattenytan. I källan simmar även ett hundratal småfiskar, "baingyl".

4

Hau Gröne Hur man går vilse på rätt sätt

För en del år sedan hade en vän och jag gjort en utflykt förbi Ar till Norra Gattet och fick en impuls att ta en promenad söderut genom skogen. Vi hade lämnat stigen och gick utan egentligt mål. Varken karta eller kompass hade vi med när vi strosade genom snåren, men vart var vi på väg? Plötsligt öppnade sig skogen och framför oss såg vi något som mest av allt liknade drömmen om en gotländsk orkidémyr!

Framför oss såg vi hundratals orkidéer, men förvånansvärt nog var det nästan bara ängsnycklar, men i många olika färgnyanser och storlekar. Till vänster om oss hade vi den geologiskt märkliga Grönudden och myren visade sig vara en gammal havsvik som på grund av landhöjning och igenslamning hade övergått till att bli en myr.

Bajänget i Anga

Några hundra meter norr om fiskeläget Baju i Anga ligger Bajänget. Änget tillhör gården Bendes i Anga och hävads av Allan Bendelin. Bajänget är troligen Gotlands största hävdade änge och är även Gotlands kanske enda kvarvarande egentliga strandänge. Slåtter sker ända ner till strandens driftvallar och änget sträcker sig sedan uppåt genom strandskogen och innefattar även en fd åker längre upp. Den totala arealen på änget är cirka 10 hektar. Växtligheten är mycket örtrik och domineras över stora områden av höskallra. Korskovall och svensk ögontröst är några rariteter som man kan se i änget. Många olika arter av orkideer förekommer i stora mängder, vilket gör ett försommarbesök till en fröjd för alla sinnen. Bland de fristående träden ner mot stranden ska man lägga märke till en enom enebuske som faktiskt har formen av ett riktigt träd.

En förutsättning för den rika växtligheten i Bajänget är att hela området lutar ner mot sjön och att grundvatten trycker på uppifrån land. Vid ängsboden finns en brunn där vattnet sprutar ut genom självtryck. När du besöker Bajänget parkerar du lämpligen vid fiskeläget Baju och vandrar sedan längs den lilla bruksvägen som börjar något hundratal meter innåt landet från Baju räknat. Bruksvägen går norrut över en vall och via någon grind och stätta letar man sig fram till änget. Sedan är det bara att njuta av ett av Gotlands absolut intressantaste och vackrast belägna ängen.

Mallgårds källmyr

Ett litet paradis
Ta väg 141 mellan Klintehamn och Hemse, ca en halv mil söder om Klinte kyrka går en liten grusväg österut. Det finns ingen information eller skyltning vid vägen. Efter drygt 1 km kommer man till ett halvt igenvuxet grustag och vägen tar slut. Framme? Det känns som man kommit helt fel, men en informationsskylt från länstyrelsen visar vägen till det lilla naturreservatet. Över stättan, genom ett snår av sly - och så öppnar sig ett litet paradis!

Du har kommit till Mallgårds källmyr, i kanten av den stora russparken. Det är en av flera källmyrar som finns i området - en fin källmyr med en stillsam bäck som slingrar sig genom den frodiga grönskan. Tack vare russbetet hålls myren öppen och växer inte igen med sly. Här kan man hitta många intressanta växter och njuta av orkidéprakten med bl.a. kärrknipprot, luktsporre, senblommande brudsporre och flugblomster.

Kvar från en tidsperiod med annat bistrare klimat och arktisk växtlighet finns svarthö och den lilla gula fjälltätörten!
Det här paradiset är lika attraktivt för botanister som för betande vildruss.

Famntaget i Hörsne Prästänge

Ett smultronställe i naturen behöver inte vara stort och ståtligt. Med öppet sinnelag kan man se naturens under även i det lilla formatet. I Hörsne Prästänge, som ju ägs och hävdas av Naturskyddsföreningen, finns i en undanskymd vrå i ängets norra del, två träd. Det ena trädet är en ask, det andra en lundalm. Det märkliga är de slingrar sig om varandra och det ser även ut som att de har växt samman.

Det var Fritz Ahlström som uppmärksammade oss på dessa träd, som man annars så lätt går förbi. Under de senaste åren har vi försiktigt röjt fram dem, och vi håller på att utvidga den hävdade ängsytan fram mot träden, så att de så småningom får en mer framträdande plats i kanten av ängsytan.

Framtiden får utvisa hur famntaget utvecklar sig. Kommer något av träden att ta överhanden och krossa sin granne, eller kommer de att växa vidare, till synes i största harmoni? Spänningen är olidlig!

Anders Lekander

Kastalen i Västergarn

Det här smultronstället ska man helst besöka redan tidigt i april, under den korta tid som gotlandsnunneörten (Corydalis gotlandica) blommar. Den är egentligen en korsning mellan två andra Corydalisarter: smånunneört (Corydalis intermedia) och stor nunneört (Corydalis solida). Normalt blir sådana här artkorsningar sterila, men här har efter allt att döma skett en kromosomfördubbling, som medfört att den blivit fertil och därför kan utveckla grobara frön.

Den upptäcktes och beskrevs 1991 av Magnus Lidén från Botaniska Institutionen vid Göteborgs Universitet och enligt honom är det endast andra gången en sådan här korsning med kromosomfördubbling inträffat. Den första är en liknande korsning mellan två arter bräckor (Saxifraga).

Gotlandsnunneörten är en endemisk art, d.v.s. den förekommer enbart här på Gotland på hela jordklotet. Den är nu även i snabb spridning i trakten från sin ursprungliga lokal.

Tord Porsne

Kutkäldu

Ett för mig helt nytt smultronställe är Kutkäldu strax norr Tingstäde. Jag läste om den i lokalpressen i en notis som talade om att Tingstäde Hembygdsförening för Natur och Kultur tilldelats priset ”Årets källa” av ”Akademin för de friska källorna” – ett sällskap som har 110 medlemmar och bildades 1978. Varje år utser man ”Årets källa” och detta år blev det således Kutkäldu. Dagen efter var jag och besåg denna ovanliga källa. (Namnet har inte med sälar att göra utan på informationsskylten kan man läsa att namnet har med ”runda ord” att göra. Rätt stavning är kanske ”Kuttkäldu”?)

För att hitta källan kan man antingen följa naturstigen från Polhemsgården i Tingstäde eller köra en bit norrut mot Stenkyrka och ta av vid första av-tagsvägen åt höger. Den följer man några hundra meter och sedan ser man en skylt åt höger som visar var vägen till Kutkäldu börjar. Vägen är smal och slingrig och med få mötesplatser, så jag rekommenderar att i stället parkera bilen någonstans vid stora vägen och gå den halva kilometern fram till källan.

I vilket fall som helst är Kutkäldu den enda namngivna källan runt Tingstäde träsk och Eling-hem. Källflödet är mycket rikt och förr brukade kvinnfolket stå på en bro över källflödet och tvätta mattor. Källan är början till Furubjärsån och fortsätter sedan genom Lunds änge, där ett viltvatten anlagts. Vattnet fortsätter sedan genom i grävd kanal i Elinghems myr. Förr fanns det flera vattenså-gar vid ån samt en skvaltkvarn i Hangvar och ett kvarnhus i Ire.

Eftersom källan är stor och djup har man inhägnat den. Man finner ett flertal ståtliga vattenväxter i källvattnet. I anslutning till källan har man placerat bord och bänkar, men också anlagt en parkeringsplats, där det också finns en trevlig koja med en grillplats. Ta gärna med fika eller picknick vid ett besök!

Text och foto: Tord Porsne

2001
Nr 2

Danbo i Gammelgarn

Längs Gotlands östkust, från Sysne till Ljugarn sträcker sig en vidsträckt sandstrand, avbruten endast av kalkstensuddarna Grynge, Sjauster och Folhammar. Ovanför sandstranden finns ofta vackert utformade sandhedar och strandskogar av nästan urskogskaraktär.

Strandområdet mellan Grynge och Sjauster kallas för Danbo och är ett naturreservat. Redan 1957 blev området naturskyddat genom initiativ från markens ägare, Birgitta Wolf. Hon hade uppmärksammat strandhedens orördhet och ville hindra trampskador på hedens känsliga lavmattor genom att begränsa tillgängligheten. Där råder således tillträdesförbud året om, och man kan på plats studera skillnaden mellan detta orörda område med det strandområde som ligger omedelbart norr om reservatet och som flitigt trampas av ivriga badgäster.

När du besöker området parkerar du lämpligen din cykel (eller bil) på den stora badstrandsparkeringen innan Grynge fiskeläge. Du vandrar sedan ner mot stranden (här råder inget tillrädesförbud) och följer sedan stranden söderut. Snart ser du re-servatsgränsen, men du kan fortsätta att gå längs stranden, för tillträdesförbudet börjar cirka 10 meter upp från strandlinjen räknat. Så småningom når du reservatets södra del, med en mycket vacker torrbacke, smyckad med några fina raukar. Härifrån har man en bra utblick över strandheden, och platsen är som gjord för att äta sin medhavda matsäck på. När man sedan vänder norrut igen tar man vägen genom strandskogen och noterar trädens mäktighet och förekomsten av torrakor och lågor. På ett ställe har man lagt spänger över strandheden så att man kan snedda genom området och beundra de tusentals fältsipporna om det är rätt årstid för det.

Att besöka området en vacker sommardag är en säregen upplevelse. Det kan vara tjockt av bad- och soldyrkare på stranden i områdets norra del, upp mot Grynge, men helt folktomt söderut på grund av det badförbud som råder längs den skyddade delen av strandheden. När man går längs stranden lämnar man stojet bakom sig och kan vandra helt i sina egna tankar.

Eftersom strandheden lämnas helt orörd, tenderar den till att sakta växa igen, vilket syns på bilderna. Enligt skötselplanen för området skall dock framryckande trädplantor och buskar tas bort så att igenväxningen hindras.

Anders Lekander